Hoppa till innehållet

Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/295

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
291

»Huron, var barmhärtig! Hennes lösen skall göra dig rikare än någon av ditt folk antagligen någonsin varit.»

»Magua är ett rödskinn; han behöver ej blekansiktenas dyrbarheter.»

»Guld, silver, krut, bly, allt vad en krigare behöver, allt som anstår den störste hövding, skall finnas i din wigwam.»

»Le Subtil är mycket stark, han har vunnit sin hämnd!» utropade Magua, i det han våldsamt skakade den hand, varmed han omfattade Coras motståndslösa arm.

»O, mäktiga försyn, kan du tillstädja något sådant?» utropade Heyward med ångestfullt hopknäppta händer. »Till dig, rättvise Tamenund, vädjar jag om förskoning.»

»Delawaren har sagt sitt ord», svarade den vise, i det han slöt till ögonen och sjönk tillbaka på sin plats, lika uttröttad genom själs- och kroppsansträngning. Män tala ej två gånger.»

»Att en hövding icke slösar bort sin tid med att taga tillbaka, vad han en gång sagt, är både klokt och förnuftigt», sade Falköga, i det han gav Heyward en vink att tiga. »Men varje krigare gör också klokt i att betänka sig väl, innan han hugger tomahåken i sin fånges huvud. Huron, jag älskar dig inte, och inte heller kan jag säga, att en huron någonsin mottagit många ynnestbevis av min hand. Det kan också med skäl antagas, att om inte detta krig snart tar slut, skola ännu rätt många av dina krigare råka ut för mig i skogarna. Nu hemställer jag till ditt eget omdöme, vilketdera du bör föredraga: att taga en sådan fånge som denna flicka till ditt läger eller en sådan som mig, en man, som ditt folk med stor glädje skulle se med tomma händer.»

»Vill Långa Bössan ge sitt liv för kvinnan?» frågade Magua tveksamt, ty han hade redan satt sig i rörelse för att lämna platsen med sitt offer.

»Nej, nej, så långt har jag inte gått», svarade Falköga och drog sig med vederbörlig försiktighet tillbaka, när han märkte, med vilken iver Magua lyssnade till hans förslag. »Det skulle vara ett ojämnt byte att lämna en krigare i blomman av sin ålder och sin kraft för en kvinna, vore hon så ock den bästa i hela gränstrakten. Däremot skulle jag kunna samtycka till att gå i vinterkvarter nu, minst sex