Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

26

efter, vem som vet det, men att döma efter vad jag sett, när sprättarna därnere förfölja hjortar och jaga ekorrar, skulle jag tro, att en bössa i deras farfäders händer inte var så farlig som en valnötsbåge och en god pilspets av flinta kunna vara, om de spännas med en indians förstånd och avskjutas med en indians öga.»

»Du har hört historien berättas av dina fäder», svarade den andre kallt med en avböjande rörelse av handen. »Vad säga era gamla män? Berätta de för de unga krigarna, att när blekansiktena mötte de röda männen, voro dessa målade till krig och väpnade med stenyxor och träbössor?»

»Jag är inte någon fördomsfull man, inte heller en, som skryter med mina naturliga företrädesrättigheter, fastän den värsta fiende jag har på jorden, och det är en irokes, inte vågar förneka, att jag är en äkta vit man», svarade kunskaparen, i det han med hemlig tillfredsställelse granskade den matta färgen på sin knotiga och seniga hand, »och jag medger villigt, att mina landsmän ha många sedvänjor, som jag såsom en ärlig man inte kan gilla. Ett av deras bruk är att skriva i böcker, vad de ha gjort och sett, i stället för att förtälja det i sina byar, där man kan säga en feg skrävlare rätt i ansiktet, att han ljuger, och en tapper krigsman kan ta sina kamrater till vittne på sanningen av sina ord. En följd av denna dåliga plägsed är, att en man, som är alltför samvetsgrann att slösa bort sin dag bland kvinnorna för att få lära namnen på de svarta märkena, kanske aldrig får höra talas om sina fäders bedrifter och inte heller kan känna sig manad av sin stolthet att söka överträffa dem. För min del skulle jag tro, att alla, som tillhört familjen Bumppo, kunnat skjuta, ty jag har ett naturligt handlag med en bössa, vilket måste ha fortplantats från släktled till släktled, såsom våra heliga budord säga oss att alla goda och dåliga gåvor förlänas, fastän jag inte skulle vilja svara för andra människor i ett sådant fall. Men varje sak har två sidor, och därför frågar jag dig, Chingachgook, vad som enligt de röda männens sägner tilldrog sig, när våra fäder först möttes?»

En minuts uppehåll följde, varunder indianen satt tyst;