Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/315

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
311

några bäverhyddor, som lågo på gläntan bakom dem; på skottet följde det vilda, skräckinjagande krigstjutet.

»Där talade sagamoren!» utropade Falköga, i det han med tordönsröst besvarade skriet. »Nu äro vi över dem både framifrån och på ryggen!»

Verkan därav på huronerna visade sig ögonblickligen. Förskräckta genom ett så oväntat angrepp från ett håll, som icke erbjöd dem något tillfälle till betäckning, utstötte deras krigare ett samfällt tjut av besvikelse och misströstan och skyndade bort i massa och spridde sig över den öppna platsen utan tanke på någonting annat än flykt. Många av dem stupade under detta försök att undkomma de förföljande delawarernas kulor och hugg.

Vi skola ej dröja vid någon närmare redogörelse för sammanträffandet mellan kunskaparen och Chingachgook eller för det ännu mera gripande samtalet mellan Heyward och Munro. Några korta och brådskande ord voro nog att för båda parterna förklara ställningen, varpå Falköga föreställde sagamoren för sin skara och nedlade högsta befälet i mohikanhövdingens händer. Chingachgook mottog det befäl, varpå hans börd och erfarenhet gåvo honom så stora anspråk, med den allvarliga värdighet, som alltid ger kraft åt den infödda krigarens befallningar. Följande kunskaparen i spåren, förde han truppen tillbaka genom småskogen, varvid hans män under framtågandet skalperade de fallna huronerna och gömde undan sina egna döda, till dess man hunnit en punkt, där Falköga fann lämpligt att göra halt.

Krigarna, som hade ansträngt sig så häftigt under den föregående striden, förlades nu på ett stycke jämn mark, som var tillräckligt trädbeväxt för att dölja dem. Framför dem sluttade marken tämligen brant, under deras ögon utbredde sig på en sträcka av flera engelska mil en smal, mörk och skogbeväxt dal. Det var i denna täta och mörka skog, som Unkas alltjämt kämpade mot huronernas huvudstyrka.

Chingachgook dröjde ännu litet för att ge akt på gången av striden, som utkämpades i dalen men nu började hastigt draga sig uppför sluttningen, ett säkert bevis på att delawarerna segrade.