316
men i samma ögonblick föll Unkas ned mellan dem och skilde dem åt. Då skyndade Magua att sticka sin kniv i ryggen på den framstupa liggande delawaren och utstötte ett hemskt skrik, i detsamma han begick den fega handlingen. Men Unkas reste sig upp i trots av knivhugget, liksom den sårade pantern rusar på sin fiende, och slog med uppbjudande av sina sista krafter Coras mördare till marken. Därpå vände han sig med lugn och stadig blick mot Le Subtil och antydde genom uttrycket i sina ögon allt vad han skulle ha gjort, om icke krafterna hade svikit honom. Magua grep nu den försvarslösa delawarens arm, och stötte sin kniv tre särskilda gånger i hans bröst, innan hans offer, som fortfarande höll blicken fäst på sin fiende med ett uttryck av outsägligt förakt, föll död till hans fötter.
I detsamma sågs kunskaparen närma sig utefter de farliga klippspetsarna med steg så djärva och överdådiga, som om han ägde förmåga att förflytta sig i tomma luften. Men när han hann fram till platsen för det gudlösa mordet, upptogs klippavsatsen endast av de döda.
Hans skarpa öga kastade en enda blick på offren, därpå lät han blicken sväva uppför berget. Högst upp på krönet, på själva kanten av den svindlande höjden, stod en gestalt med upplyfta armar i en förskräckligt hotfull ställning. Utan att ge sig tid att betrakta honom närmare höjde Falköga sin bössa, då i detsamma en stor sten kastades på en av de nedanför varande flyktingarnas huvud och kunskaparen kände igen den hederlige Gamuts av förtrytelse glödande ansikte. Nu skyndade Magua fram ur en klyfta, klev med kall likgiltighet över sin sista följeslagares lik och hoppade över en bred rämna, varpå han skyndade uppför klipporna på en punkt där Davids arm ej kunde nå honom. Ett enda språng skulle nu föra honom till randen av bråddjupet och betrygga hans flykt. Men innan huronen tog detta språng stannade han, knöt näven åt kunskaparen och skrek:
»Blekansiktena äro hundar, delawarerna kvinnor! Magua lämnar dem kvar på klipporna till ett byte för kråkorna.»
Med ett hest skratt tog han därpå det förtvivlade språnget. Han förfelade sitt mål, men lyckades med händerna fatta i en buske på själva branten. Falköga hade krupit
