kommer att dö som en mingo», svarade den andre bestämt. »En mohawk! Nej, tacka vet jag en delaware eller en mohikan, när det är fråga om ärlighet; och när dessa folk slåss — vilket inte alla bland dem göra, sedan de låtit sina listiga fiender maquaerna förvandla dem till kvinnor — men när de alls vilja slåss, bör man kasta sin blick på en delaware eller en mohikan, om man vill finna en krigare.»
»Nog talat om den saken», sade Heyward otåligt. »Jag önskar inte höra er åsikt om en mans karaktär, som jag känner, under det att han måste vara en främling för er. Ni har ännu inte besvarat min fråga, hur långt vi ha till huvudstyrkan vid Fort Edward.»
»Det tycks som om det skulle bero på, vem som är er vägvisare. Man skulle annars kunna tro, att en häst sådan som den där borde kunna tillryggalägga en ansenlig sträcka mellan solens uppgång och nedgång.»
»Jag vill inte inlåta mig i någon onödig ordstrid med er, min vän», sade Heyward, i det han lade band på sin missbelåtenhet och talade i vänligare ton. »Om ni vill säga mig, hur långt det är till Fort Edward och ledsaga mig dit, skall er möda inte bli obelönad.»
»Och om jag gör det, hur skall jag kunna veta, att jag inte ledsagar en fiende och en av Montcalm utskickad spion till arméens fästningsverk? Var och en, som kan tala engelska, är inte därför en trogen undersåte.»
»Om ni tjänar bland de trupper, som jag gissar att ni tillhör i egenskap av kunskapare, så torde ni ha hört talas om ett kungligt regemente, som kallas det sextionde.»
»Det sextionde! Ni kan berätta mig litet om det kungliga amerikanska regementet, som inte jag känner till, fastän jag bär en jaktrock i stället för en röd uniformsjacka.»
»Nåväl, då torde ni bland annat också känna namnet på dess major.»
»Dess major!» inföll kunskaparen, i det han rätade på sig, liksom om han kände sig stolt över det förtroende han åtnjöt. »Om det finns en man här i landet, som känner major Effingham, så står han framför er.»
»Det är en kår, som har många majorer. Den man, ni
