Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

60

sjungande vilade just på ett av de låga, bortdöende ackord, som örat så begärligt uppfångar, liksom i medvetande om att det snart skall förlora dem, då ett skrik, som varken tycktes mänskligt eller ens jordiskt, lät höra sig utanför och ej blott trängde till grottans mest undangömda vrår, utan längst ned i hjärtat hos alla, som hörde det. Det efterföljdes av en tystnad, som tycktes så djup som om själva vattnet hade hejdats i sin ursinniga framfart av detta fasansfulla och ovanliga avbrott.

»Vad är det?» halvviskade Alice efter några ögonblicks förfärlig spänning.

»Vad är det?» upprepade Heyward högt.

Varken Falköga eller indianerna svarade. De lyssnade som om de väntade, att ljudet skulle upprepas, och på ett sätt, som visade hur förvånade de själva voro. Slutligen började de samtala ivrigt på delawarespråket, varpå Unkas tog vägen genom den inre och mest dolda öppningen och försiktigt lämnade grottan. Först då han hade gått, talade kunskaparen åter på engelska.

»Vad det är eller vad det icke är, kan ingen här säga, fastän två av oss strövat omkring i skogarna under mer än trettio år. Jag trodde, att av alla slags skrik, som indianer eller vilddjur kunna uppstämma, det inte fanns något, som inte mitt öra hört, men det här bevisar, att jag endast var en fåfäng och inbilsk dödlig.»

»Var det då inte det rop, som indiankrigare låta höra, när de vilja skrämma sina fiender?» frågade Cora med ett lugn, som hennes upprörda syster långtifrån kände.

»Nej, nej, det här lät ohyggligt och förskräckligt och hade ett slags omänskligt ljud, men när man en gång hört stridsropet, kan man aldrig misstaga sig på det. Nå, Unkas», fortfor han, nu på delawarespråket, till den unga hövdingen, när denne åter kom in, »vad har du sett? Lyser vårt ljus genom filtarna?»

Svaret, som gavs på samma språk, var kort och tydligen bestämt.

»Ingenting syns utanför, och vårt gömställe ligger fortfarande i mörker», fortfor Falköga med en missbelåten skakning på huvudet. »Gå in i den andra hålan och försök sova, ni som behöva det, ty vi måste vara på benen