66
for han på delawarespråket, »far ned dit i kanoten och kasta en eldbrand i varghopen, annars torde fruktan uträtta, vad vargarna inte förmå, och vi stå utan hästar på morgonen, då det blir av så stor vikt för oss att färdas hastigare.»
Den unga indianen hade redan gått ned till vattnet för att lyda uppmaningen, då ett långt utdraget tjut hördes på flodstranden och hastigt avlägsnade sig och dog bort i skogens djup, liksom om rovdjuren i plötslig förskräckelse självmant övergåvo sitt rov. Unkas drog sig tillbaka med instinktlik snabbbet, och de tre skogsmännen höllo åter en lång och allvarlig överläggning.
»Vi ha varit som jägare, som tappat bort väderstrecken och för vilka solen varit gömd flera dagar», sade Falköga, i det han åter vände sig till sina vita följeslagare; »men nu börja vi åter känna igen märkena på vår kurs och stigarna äro fria från törnsnår. Sätt er i skuggan av den där boken — den är tätare än skuggan från tallarna — och låtom oss avbida det, som Herren härnäst behagar sända oss. Samtala med varandra endast i viskningar, ja kanske vore det till och med klokast, om var och en på någon stund endast samtalade med sina egna tankar.»
Kunskaparens sätt var allvarligt och eftertryckligt, fastän inga tecken till omanlig fruktan längre kunde upptäckas däri. Det visade sig tydligt, att hans ögonblickliga svaghet hade försvunnit, på samma gång han fick förklaringen av en hemlighet, som hans egen erfarenhet icke hade förmått utgrunda, och att, ehuru han nu insåg de verkliga farorna i deras belägenhet, han var beredd att möta dem med hela sin härdade naturs handlingskraft. Denna känsla tycktes även delas av infödingarna, som skyndade att intaga sådana ställningar, att de hade full utsikt över båda stränderna, på samma gång som deras egna personer voro fullkomligt dolda för alla spanande blickar. Under sådana omständigheter manade vanlig omtänksamhet Heyward och hans reskamrater att iakttaga samma försiktighet som de andra; han släpade en knippa sassafraskvistar från hålan, lade den i klyftan, som åtskilde de två grottorna, och de båda systrarna slogo sig ned där och skyddades sålunda av klipporna för fient-
