72
strömmen och simmat ned mot denna punkt, då de väl visste, vilket lätt tillträde till deras tillämnade offer den skulle bereda dem, i händelse de lyckades. I detsamma Falköga tystnade, syntes fyra människohuvuden titta upp över några drivvedsstockar, som hade stannat på dessa nakna klippor och sannolikt först ingivit vildarna tanken på det vådliga företagets utförbarhet. I nästa ögonblick sågs en femte gestalt flyta över fallets gröna rand ett litet stycke från öns kant. Vilden kämpade kraftigt för att hinna denna trygga punkt, och gynnad av det framilande vattnet, sträckte han redan ut en arm för att fatta sina kamraters räckta händer, då han på en gång åter sköt bort med den virvlande strömmen, syntes höja sig i luften med upplyfta armar och med ögon färdiga att tränga ur sina hålor, varpå han med ett plumsande störtade ned i den djupa, gapande avgrund, över vilken han svävade. Ett enda vilt, förtvivlat skrik uppsteg från hålan, överröstade fallets dån, och därpå var allt åter tyst som graven.
»Det där var ett skott krut inbesparat, och ammunition är nu lika dyrbar som andedräkten för en sårad hjort. Lägg nytt fängkrut på era pistoler — töcknet från fallen har benägenhet att göra svavlet fuktigt — och håll er beredd på ett handgemäng man mot man, under det att jag skjuter, när de komma rusande.»
Han stack ett finger i munnen och lät höra en lång, gäll vissling, som besvarades från klipporna nedanför, som bevakades av mohikanerna, Strax därpå kom Unkas försiktigt framkrypande till dem.
»Nu hålla de på att samla sig för att rusa till anfall, annars skulle de hålla sina mörka ryggar nedanför stockarna», sade Falköga. »Nåja, må de komma», tillade han, i det han undersökte sin flinta. »Mannen, som går i spetsen, rusar med all säkerhet sin död till mötes, vore han så ock Montcalm själv.»
I detta ögonblick fylldes skogen av ett nytt utbrott av skrik, och på denna signal sprungo fyra vildar fram från sin betäckning av drivved. Heyward erfor en brinnande åtrå att rusa fram för att möta dem, så stark var ögonblickets bedårande spänning, men Falkögas och Unkas' lugna besinning höll honom tillbaka. När deras fiender,
