På det sista ljudet av hans röst följde en djup, lång och nästan andlös tystnad. Den friska morgonluften hade trängt in i grottans innersta vrå, och dess inflytande verkade småningom på de innevarandes sinnen. Då minut på minut förflöt, varunder de lämnades i ostörd trygghet, började det insmygande hoppet småningom vinna insteg i varje bröst, om än envar kände sig obenägen att i ord kläda förväntningar, som redan nästa ögonblick skulle kunna på ett så förfärligt sätt göras om intet.
David ensam var fri från dessa skiftande sinnesrörelser. En ljusstrimma från öppningen smög sig över hans bleka ansikte och föll på den lilla boken, i vilken han åter höll på och bläddrade, liksom om han sökte någon för deras läge bättre passande sång än de, som hittills hade mött hans blick. Äntligen tycktes hans trägna sökande finna sin belöning, ty utan någon förklaring eller ursäkt uttalade han högt den egendomliga benämningen »Isle of Wight» (»Ön Wight»), framlockade en lång, ljuv ton ur sin stämpipa och genomgick därpå med de ännu ljuvare tonerna av sin egen musikaliska röst förspelet till den melodi han nämnt.
»Kan inte detta möjligen vara farligt?» frågade Cora och såg med sina mörka ögon på Heyward.
»Stackars karl, hans röst är för svag att höras över vattenfallets dån, och dessutom skyddar grottan honom», svarade Heyward. »Låt honom därför hänge sig åt sitt älsklingsnöje, eftersom det kan ske utan fara.»
»Isle of Wight», upprepade David, i det han såg sig omkring med all den vördnadsbjudande värdighet, varmed han så länge hade varit van att tysta de genljudande viskningarna i sin skola. »Det är en präktig melodi och satt till högtidliga ord; må den därför sjungas med tillbörlig vördnad.»
Sedan sångaren genom ett ögonblicks tystnad givit mera eftertryck åt denna förmaning, började hans röst ljuda i låga, frammumlade stavelser och smög sig småningom till örat, till dess den fyllde det låga valvet med toner, som blevo trefalt mera gripande genom det på hans svaghetstillstånd beroende matta och darrande uttrycket, Melodien, som ingen svaghet i rösten kunde för-
