115
Den 20. Under hela natten fick jag icke en enda blund i mina ögon, utan hade feberrysningar och hufvudvärk.
Den 21. Jag kände mig allt sämre och förskräcktes vid tanken, att bli riktigt sjuk och nödgas umbära all hjelp.
För första gången, alltsedan stormen under resan från Hull, bad jag till Gud; men jag visste knappt hvad jag sade, ty mina tankar voro förvirrade.
Den 22. Jag mådde något bättre, men oroades ännu af tanken på min sjuklighet.
Den 23. Mitt tillstånd blef åter sämre och jag kände rysningar samt plågades af en häftig hufvudvärk.
Den 24. Denna dag mådde jag något bättre.
Den 25. Häftig feber; under anfallet, som räckte sju timmar, kände jag skiftevis hetta och köld, men föll slutligen i en mattande svettning.
Den 26. Jag kände mig betydligt bättre, och som jag icke hade några lifsmedel, tog jag min bössa, men märkte att jag blifvit mycket svag. Jag sköt emellertid en get, hvilken jag med stor svårighet släpade hem; hvarefter jag genast stekte mig några bitar, ehuru jag långt heldre kokt dem, för att erhålla en god soppa. Men dertill fattades mig kokkärl.
Den 27. Febern återkom med sådan häftighet, att jag låg hela dagen till sängs, utan att äta eller dricka. Vatten önskade jag mig mycket, men var för svag, för att hemta det.
Jag anropade ånyo Gud, men i ett oredigt själstillstånd, och då jag sedan återkom till förnuft, visste jag icke en gång, på hvad sätt jag skulle ställa mina ord till lifvets herre.
