124
kust icke blef uppäten af vilda djur, eller här slukades af vågorna, då hela den öfriga besättningen i dem funno sin graf? Fråga dig allt detta, och våga derefter än en gång utropa: “Hvad har jag gjort?“
Jag förkrossades af dessa betraktelser, ty jag hade icke ett enda ord att invända. Sorgsen och nedslagen reste jag mig upp, gick långsamt hem, och inträdde i min boning, för att lägga mig; men min själ hade blifvit alldeles för mycket upprörd och lemnade mig ingen ro att sofva.
Vårdslöst nedsatte jag mig på en stol och tände på min lampa, ty natten var under tiden kommen.
Jag kunde icke värja mig från tanken på ett nytt anfall af min sjukdom, men härunder föll det mig in, att brasilianarne icke nyttja annat än bara tobak för alla sina sjukdomar, och att jag i en af mina koffertar hade ett stycke tuggtobak, samt dessutom några gröna blad af denna planta.
Jag gick nu till kofferten, eller fastmera himmelen förde mig dit; ty jag fann på samma gång ett botemedel för både själ och kropp.
Tobaken låg nämligen ibland de böcker, jag räddat, och händelsevis framtog jag nu en af de förr omnämnda biblarne, hvilka jag ännu icke hade vidrört, dels af likgiltighet, dels emedan min tid varit jemnt upptagen af andra sysselsättningar. Så väl tobaken som bibeln lade jag nu på bordet bredvid sängen.
Jag visste icke, huru jag skulle använda tobaken, och om den skulle bota eller försämra min sjukdom; men jag gjorde emellertid flere försök, liksom jag beslutat, att den på ett eller annat sätt skulle hjelpa mig.
