Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

3


menniskor, som draga ut på äfventyr i främmande länder, för att svinga sig upp genom djerfva företag, eller genom ovanliga händelser förvärfva sig ett namn. Detta sträfvande öfverstiger å ena sidan lika mycket dina krafter, som det å den andra understiger dem. Ditt stånd hänvisar dig till en plats, som hvarken är för hög eller för låg, eller med andra ord: till en sådan, som man skulle kunna kalla högsta trappsteget inom de lägre klasserna. Jag har en lång erfarenhet att tacka för den öfvertygelsen, att denna ställning i samhället är den bästa i verlden, och att menniskan i den finner sig lyckligast. Tillhör hon denna klass, så är hon hvarken utsatt för handtverkarens nöd, ansträngningar, arbeten och lidanden, eller plågad af den stolthet, praktlystnad, afund och äregirighet, som äro oskiljaktiga från de förnämas lott. Du kan sjelf döma öfver den lycka, detta stånd erbjuder, när jag säger dig, att det alltid af de andra klasserna blifvit betraktadt med afundsjuka ögon. Huru ofta hafva icke konungarne suckat öfver de besvärliga följderna af en hög börd, huru ofta ha de icke önskat, att försynen ställt dem mellan de båda motsatserna, de höga och de låga? Korteligen: den vise förklarar det för den sanna lycksalighetens rätta ståndpunkt och ber himlen bevara honom från armod så väl som rikedom.“

“Gif noga akt på hvad jag nu har att säga dig, ty du skall finna att mina ord bekräftas: Lifvets vedervärdigheter äro både den högsta och den lägsta menniskoklassens gemensamma arfslott; medelklassen åter är minst utsatt för missöden, och på långt när icke så blottställd för lyckans vindkast som den förnämaste och den ringaste; ja den är till och med mindre underkastad