168
Ingen, med sina fem sinnen i behåll, skulle ha påtagit sig ett så dåraktigt arbete, som det jag gjorde. Men hela detta företag intresserade mig så oändligen mycket, att jag alldeles förglömde utförandet.
Efter någon tid började jag väl inse, att jag tagit mig vatten öfver hufvudet; men jag afbröt tvärt hvarje inkast med det vanvettiga svar, jag sjelf gaf mig: “Ah bah! gör du bara båten i ordning, nog hittar du sedan på utvägar, att få den i sjön!“
Härpå grep jag mig an och fällde ett cederträd. Jag tviflar storligen på, att Salomo vid byggandet af Jerusalems tempel hade maken till detta. Diametern vid foten var 5 fot 10 tum, och vid 22 fots höjd 4 fot 11 tum, hvarefter det smalnade något och delade sig i flera grenar.
Det kostade mig ingen ringa möda, att endast få ner detta träd på marken; jag behöfde också ensamt tjugu dagar att hugga af det vid roten, och derefter ytterligare fjorton dagar, att skilja toppen från stammen.
Derefter åtgick en månad, innan det fått sin tillbörliga yttre form, och slutligen nära trenne månader till urhålkningen.
Häri lyckades jag likväl, utan att nödgas använda eld, ty jag begagnade endast ett huggjern och en klubba, och arbetade med rastlös ifver, till dess jag fått i ordning min vackra pirog, som kunnat rymma tjugusex man, följaktligen mig och alla mina effekter.
Efter fullgjordt arbete erfor jag en utomordentlig glädje, och min pirog var äfven i sanning den största, jag någonsin sett tillverkad af ett enda träd. Men nu vet du också, käre läsare, hvilket besvär den kostade mig!
