167
än att öfverge mitt företag; men om jag också förtviflade att kunna begagna slupen, minskades likväl icke derföre min lifliga önskan, att åter komma ut till sjös, så stora svårigheterna än syntes.
Denna ifver kom mig slutligen att öfverlägga, huruvida icke jag ensam och utan några verktyg skulle kunna förfärdiga en pirog af stammen till ett stort träd, liksom infödingarne i denna verldsdel.
Jag fann detta icke allenast verkställbart, utan äfven ganska lätt, och pirogen blef nu min favorittanke, i synnerhet när jag besinnade, att jag egde långt flera hjelpmedel till buds, än någon indian. Jag glömde likväl dervid de egna fördelar, hvaröfver dessa kunna skryta, ty de sakna t. ex. icke hjelpsamma händer att få pirogen i sjön, sedan den en gång blifvit färdig, en svårighet, långt kinkigare för mig att besegra, än dem mot hvilka indianerna ha att kämpa i brist på verktyg.
Hvartill tjenade det väl också, att välja ut ett stort träd i skogen, fälla det efter ett oerhördt besvär, gifva det yttre formen af en båt och derefter urhålka eller bränna ur det, för att sedan finna omöjligheten att kunna begagna sitt arbete?
Hade jag endast ytligt betraktat mina förhållanden, under det jag sysselsatte mig med byggandet af pirogen, skulle jag tvifvelsutan på samma gång öfvervägt svårigheten att få den af stapeln; men jag hade hufvudet så fullt af restankar, att jag alldeles icke kom att tänka härpå. Det var emellertid mycket lättare att tillryggalägga en sträcka af fyratiofem mil sjöledes i denna båt, än att flytta den fyratiofem famnar från det ställe, der den byggdes, ner till hafvet.
