7
ännu kan tänka på någonting sådant efter ditt samtal med honom, under hvilket han visade sig så vänlig och kärleksfull mot dig. Korteligen, vill du med all makt göra dig olycklig, så vet jag intet mera råd, att afhålla dig derifrån; men var öfvertygad, att du aldrig skall glädja dig åt vårt samtycke. Hvad mig beträffar, skall jag visserligen aldrig bjuda handen åt den olycka, du förbereder dig; och aldrig skall man kunna säga, att din mor medverkat till något, som din far ogillade.“
Oaktadt denna vägran, framförde hon likväl, som jag sedan fick veta, alltsammans till min far, som, djupt bedröfvad, suckande sade till henne: “Gossen kunde bli så lycklig, om han ville stanna hemma; går han allena ut i verlden, gör han mig derigenom till den olyckligaste varelse, jorden någonsin burit; jag skall aldrig samtycka dertill!“
Först ungefär ett år efter denna tilldragelse, afvek jag i hemlighet. Under denna tid hade jag likväl enträget nekat, att välja något yrke, och ofta förebrått mina föräldrar deras oöfvervinneliga motstånd, då de alltför väl visste, att min åtrå icke stod att bekämpa.
Då jag en dag var i Hull, dit jag begifvit mig af en händelse, och utan någon bestämd afsigt, träffade jag en af mina skolkamrater, som var på väg att fara till London på ett hans far tillhörigt fartyg. Denne sökte öfvertala mig att följa med honom dit och lockade mig med sjömännens vanliga lockmat, nämligen med den försäkran, att resan icke skulle kosta mig det allraminsta. Nu blef det icke mer fråga om, att inhemta mina föräldrars råd; jag skickade icke en gång ett bud till dem, utan öfverlemnade åt händelsen, att underrätta dem om
