211
så nära, att jag endast behöfde slå ner några pålar emellan dem, för att snart erhålla en tillräckligt tät och stark mur.
29.
Mennisko-benen.
Sålunda var jag nu kringgärdad af en dubbel vall. Den yttre förstärktes med åtskilligt trävirke, gamla ankartåg och flera dylika ämnen, samt hade derjemte sju stycken skottgluggar, hvilka voro jemt så stora, att man kunde få ut armen genom dem. På yttersidan betäckte jag den utomdess med jord, hvarigenom den blef tio fot tjockare.
Uti de sju skottgluggarna riktade jag de sju gevär, jag hemtat från fartyget, i det jag lade dem på ett slags lavetter, hvarigenom jag under loppet af två minuter kunde affyra hela mitt artilleri. Flere månader åtgingo visserligen, innan jag slutat min befästning, men så var den också i det allrabästa skick.
För att emellertid dölja denna vall, nedslog jag öfverallt i grannskapet en mängd af de pålar, hvilka så lätt växte till. Jag tror minsann, att antalet af dem uppgick till flera tusen, men jag hade iakttagit den försigtigheten att lemna ett stort rum mellan dem och förskansningen, såväl för att i tid kunna upptäcka fienden som att hindra denna från att smyga sig inpå mig.
Efter tvenne års förlopp hade jag en tät gärdesgård, och efter fem till sex år utbredde sig framför min
