237
fartyg eller ett vrak, kunde jag icke afgöra, ehuru jag tagit kikarn till hjelp, ty afståndet var för stort, och luften ute på hafvet ännu något dimmig.
Jag fortsatte emellertid hela dagen att fixera detta föremål, och märkte dervid, att det icke rörde sig, hvaraf jag slöt till ett för ankar liggande fartyg.
Brinnande af otålighet, att försäkra mig härom, tog jag min bössa och ilade till södra delen af ön, nära intill de klippor, der jag bortfördes af strömmen.
Jag klättrade upp på spetsen af klipporna, och såg nu, helt tydligt, men till min stora bedröfvelse, vraket af ett fartyg, som under natten lidit skeppsbrott mot den nära intill vattenytan uppstigande klippbank, hvilken jag upptäckt, då jag med min slup anförtrodde mig åt vågorne, och hvilken, orsakade den hvirfvel, genom hvilken jag räddades ur den förtviflade belägenhet, i hvilken jag då befann mig.
På detta vis blir den enas räddning ofta den andras förderf, ty det är högst sannolikt, att fartyget, hvars besättning icke kunde känna till denna under vattnet dolda klippbank, under natten blifvit slungadt mot den af en häftig ost och ost-nord-ost vind. Hade besättningen upptäckt min ö, hvilket jag icke kan förutsätta, skulle den naturligtvis ha försökt att bege sig i land, med slupen.
De kanonskott jag hört, uppväckte hos mig en mängd gissningar; ty än tänkte jag, att besättningen sett min eld och försökt att komma i land, men blifvit bortförd af vågorna; än åter, att fartyget före skeppsbrottet förlorat slupen, hvilket ofta inträffar, när vågorna bryta hårdt mot fartyget.
