269
genom samma makt och visa omtanka, hvarmed Han skapat den; att Han vore allsmäktig; att Han kunde göra allt för oss, ge oss allt, men äfven fråntaga oss allt. På sådant sätt öppnade jag gradvis hans ögon.
Han åhörde mig med den största uppmärksamhet och emottog med sann glädje mina första meddelanden om Jesus Christus, hvilken kommit till verlden att lösköpa oss från våra synder, liksom om vårt sätt att be till Gud, hvilken kunde höra våra böner, änskönt han vore i himmelen.
Då sade han mig en dag, att om vår Gud kunde höra oss på mycket större afstånd, än från solen, måtte Han otvifvelaktigt vara en vida större Gud, än deras Benamucke, som icke lefde så långt bort, och ändå icke kunde höra dem, när de gingo upp till honom på de högsta berg.
Jag frågade Fredag, om han någonsin gått upp på ett sådant berg, för att tala med Benamucke. Han nekade dertill, med den anmärkning, att ungt folk icke plägade gå dit, utan endast gubbarna, hvilka han kallade för deras Owookake, d. v. s. andeliga eller prester. Dessa gubbar sade aldrig någonting annat åt guden än: Oh! ty uti detta ord innehöllos alla deras böner; men då de återkommo från en sådan färd, berättade de för de andra allt hvad Benamucke sagt dem. Häraf slöt jag lätteligen, att äfven de okunnigaste och mest förblindade afgudatjenare på jorden utöfva ett visst fromt bedrägeri, och att den politik, som yrkar bibehållandet af en hemlighetsfull troslära ibland folket, på det detta icke må förlora vördnaden för sina prester, icke allenast tillhör katolicismen, utan säkerligen igenfinnes uti hvarje
