Hoppa till innehållet

Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/319

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

282


Fredag“ — “Jag döda dig! och hvarföre?“ — “Hvarföre“, inföll han häftigt; “hvarföre du skicka bort Fredag? taga döda Fredag, Fredag icke vilja lefva utan dig!“ Han yttrade detta med en sådan rörelse, att tårarne kommo i hans ögon. Häraf upplystes jag så tydligt om hans innerliga tillgifvenhet för mig, att jag då, och många gånger efteråt förklarade honom, att jag aldrig skulle skilja mig från honom, i fall han hade lust att stanna qvar hos mig.

Mer än allt annat bestämde mig detta att våga ett försök till min befrielse, och denna grundade jag allramest på de sjutton européer, som vistades i Fredags fädernesland. Jag började derför genast att tillika med Fredag eftersöka ett träd, som vore passande till en större pirog, för att derigenom ge fart åt mitt projekt. Det fanns tillräckligt med träd på ön till byggandet icke allenast af en hel flotta piroger, utan af stora präktiga fartyg. Framför allt bestämde jag mig, att söka trädet i närheten af hafvet, för att sedan lätt kunna få båten af stapeln och icke upprepa min en gång förut begångna oförsigtighet.




38.
Vildar ankomma återigen till ön.

Fredag utvalde slutligen ett träd, ty han förstod sig bättre på de trädslag, som passade till vårt förehafvande. Jag känner icke en gång till namnet på detta