Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

21


undervisade mig med lika mycket nöje, som jag fann i att lära; korteligen, under denna resa blef jag på samma gång sjöman och köpman. Jag återförde, på min andel, fem marker och aderton lod guldstoft, hvilka jag, efter min återkomst till London, vexlade mot trehundra pund sterling, hvilka penningar fullproppade min hjerna med så många äregiriga tankar, att de sedan medförde mitt förderf.

Emellertid aflopp resan icke utan vedervärdigheter; i synnerhet var jag beständigt illamående och insjuknade slutligen i en stark, hetsig feber, hvilken jag hade klimatets olidliga hetta att tacka för, alldenstund vår handelsgemenskap med kusten egde rum mellan femtonde nordliga breddgraden och æqvatorn.

Vid denna tid hade jag för afsigt, att bli köpman i Guinea; och då min vän, olyokligtvis för mig, dog kort efter sin hemkomst, beslöt jag, att ännn en gång företaga denna resa, hvarföre jag inskeppade mig på samma fartyg med den person, som under förra resan varit högbåtsman på detsamma och nu erhållit befälet. Af min nyförvärfvade förmögenhet medtog jag fullt hundra pund, och anförtrodde de öfriga tvåhundra åt enkan efter min vän, hvilken troget förvarade dem åt mig. Men jemväl denna sjöresa skulle aflöpa ytterst olyckligt för mig och medföra nya missöden. Då nemligen vårt fartyg styrde mot Canariska Öarne, eller seglade mellan dem och Afrikanska kusten, blef det en morgon angripet af en Turkisk korsar, som satte efter oss med fulla segel. För att undkomma honom, satte äfven vi till hvarje klut och gjorde allt, som stod i vår förmåga; men då vi funno, att sjöröfvaren tog lofven af oss och ofelbart skulle hinna