22
oss inom några timmar, rustade vi oss till strid. Vårt skepp förde tolf kanoner, hvaremot sjöröfvaren hade aderton.
Omkring klockan tre på eftermiddagen kom han oss nära och angrep af misstag vart fartyg tvärskepps i stället för akterifrån, som han ämnat. Vi riktade nu åtta kanoner på denna sidan och gåfvo honom ett lag, efter hvilket han vek tillbaka, sedan han besvarat det och låtit de tvåhundra man, som han hade ombord, affyra sina handgevär på oss. Som likväl vårt folk var väl skyddadt, träffades ingen enda dervid. Piraten rustade sig nu till ett nytt anfall, och vi oss till tappert försvar. Denna gång lyckades det likväl honom, att äntra oss på andra sidan och kasta in sextio man på vårt däck, der de genast afhöggo vårt tågvirke. Vi ansatte dem emellertid så häftigt med pikar, bössor och granater, att vi tvenne gånger drefvo dem från vårt däck. Men sedan vårt skepp slutligen blifvit redlöst, tre man af vårt folk dödade och åtta sårade, måste vi nödtvungna ge oss och blefvo alla samtligen förda som fångar till Salé. På sådant sätt råkade vi i Mohrernas händer.
Jag behandlades emellertid har mindre grymt, än jag i början fruktade. Sjöröfvarkaptenen behöll mig på sin andel af prisen; och som han tyckte om mig, i anseende till min ungdom och vighet, gjorde han mig till sin slaf.
Denna hastiga förändring i mitt öde, hvarigenom jag från köpman nedsjönk till en eländig slaf, uppfyllde mig med den djupaste bedröfvelse. Nu tänkte jag på min fars profetiska yttrande: att jag skulle råka i det
