304
fruktan, vore öfvertygad, att vi, sedan de alla kommit till ön, lätteligen skulle kunna bygga oss ett tillräckligt stort fartyg, för att antingen söderut uppnå Brasilien, eller norrut spanska kusten; skulle de deremot, sedan jag en gång gifvit dem vapen i händerna, till tack derföre släpa mig till sitt fädernesland, blefve jag illa lönad för min godhet, och mitt öde tiofaldigt förvärradt.
Han svarade med mycken öppenhjertighet, att deras belägenhet vore så usel, och de sjelfva så förvissade derom, att de säkerligen skulle afsky hvarje tanke på ett sådant belönande åt den man, som bidragit till deras räddning; i öfrigt erbjöd han sig, om jag önskade det, att tillika med den gamla vilden fara till dem, för att öfverlägga härom, och återföra deras svar; han ville endast i det fall ingå i underhandling med dem, om de högtidligt svuro honom, att erkänna min oinskränkta auktoritet som deras förman och kapten; ja, han ville låta dem aflägga en ed på de heliga sakramenterna och evangelium, att alltid uppföra sig rättskaffens mot mig, och att låta föra sig till det land, jag ville bestämma, samt att ovilkorligt underkasta sig hvarje min befallning, intilldess de framkommit till destinations-orten. Härförutan ville han i och för detta ändamål låta dem egenhändigt underteckna ett skriftligt fördrag öfver alla dessa punkter.
Sjelf förklarade han sig framför alla beredd, att icke skilja sig från mig, såvida jag icke befallte honom det, och att utgjuta sin sista bloddroppa vid min sida, i händelse hans landsmän på ett eller annat sätt skulle vilja bryta sin utlofvade trohet.
