Hoppa till innehållet

Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/376

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

335


De öfriga lät jag föra till mitt sommarpalats, hvilket, i anseende till de vallar, som omgåfvo det, syntes mig tillräckligt säkert, isynnerhet som fångarne förut blifvit bundna. Följande dagen lät jag kaptenen besöka dem, för att ännu bättre utforska dem, och derefter säga mig, om man kunde förlita sig på deras biträde vid vårt förehafvande. Han föreställde dem deras förbrytelse mot honom; talade derefter om den usla belägenhet, i hvilken de nu voro, och tillade, att om guvernören äfven för närvarande benådat dem, skulle de likvisst ofelbarligen bli hängda, så snart han skickade dem till England. Slutligen framställde han sitt kontraförslag, eller att de skulle biträda vid fartygets återeröfrande. Läsaren kan lätt inse, huru villigt de ingingo härpå, hvarjemte de upprepade sina försäkringar om evig trohet, och att de ville följa honom öfverallt, ja offra sin sista blodsdroppe för honom.

“Välan då“, sade kaptenen, “jag vill omtala för guvernören, hvad ni nu sagt mig, och se till, om jag kan erhålla hans bifall.“

Härefter rapporterade han allt för mig och försäkrade, att han trodde sig kunna lita på deras löften.




43.
Återeröfrandet af fartyget.

För att vara säker på min sak, bad jag kaptenen återvända till dem och utvälja endast fem ibland dem, på det de icke skulle tro oss alldeles sakna manskap.