337
Kaptenen hade nu inga flera svårigheter att öfvervinna, än att upptakla och utrusta de båda sluparna.
Passageraren utnämndes till befälhafvare å den ena och fick fyra man med sig; kaptenen sjelf, hans löjtnant och fem matroser gingo om bord på den andra. De hade förut öfverenskommit om planen för fälttåget, ty de anlände icke till fartyget förr än vid midnatten.
Då de hunnit nog nära för att kunna höras, befallde kaptenen Robinson (en af sjömännen med detta namn) att ropa an fartyget och säga manskapet, att de medförde de saknade matroserna, men att de länge måst söka efter dem, med mera dylikt; ty han pratade ända till dess de voro tätt intill fartyget.
Nu steg kaptenen först om bord tillika med löjtnanten, hvarvid de genast med bösskolfvarne slogo omkull båtsmannen och timmermannen, troget understödde af de efterkommande; arresterade derefter alla dem, som befunno sig på däcket och backen, samt stängde derefter till luckorna, för att hindra dem, som vore nere i fartyget att komma upp på däck.
Under tiden bemäktigade sig de andra förskansen och den lilla lucka, som förde ner till köket, der de gjorde tre man till fångar.
Sedan detta var gjordt, och däcket blifvit rensadt från fiender, gaf kaptenen befallning till löjtnanten, att med trenne man spränga upp dörren till det rådplägningsrum, i hvilket den nya kaptenen var. Den sednare, uppskrämd af larmet, hade emellertid gripit till vapen, tillika med trenne matroser och en skeppspojke, och då löjtnanten med sina medhjelpare sprängde upp dörren, emottogos de af ett kulregn. En muskötkula träffade
