— 114 —
— Och praktfulla ögon.
— Jaså!
— En makalös hy och den utsöktaste växt.
— Nej, men hör bara!
— Du kan väl förstå, att man inte afstår så lätt från en sådan kvinna.
— Det förstår jag mycket väl, ers höghet. Jag känner mig verkligen djupt rörd af situationen.
Hertigen gaf Bussy en sidoblick.
— På min ära! försäkrade Bussy.
— Du skämtar?
— Nej! Och till bevis därpå skall jag vaka där borta i kväll, om ers höghet ger mig sina instruktioner och säger mig hvar hon bor.
— Du har således ändrat tanke?
— Nåja — ers höghet! Det är väl ingen mer än den helige fadern i Rom, som är orygglig i sina beslut. Säg mig bara hvad jag skall göra!
— Du skall glömma dig på något afstånd från hennes port, som jag skall visa dig, och om en man kommer och går in, skall du följa efter honom och ta reda på hvem han är.
— Ja, men om han stänger porten efter sig?
— Jag sade ju, att jag har nyckel till den.
— Å, det var så sant! Om jag nu bara inte följer efter galen person — och tänk, om nyckeln äfven passar till någon annan port!
— Du kan inte misstaga dig. Det är en gång innanför porten, vid slutet af den finnes en trappa med tolf trappsteg, sedan är du uppe i en korridor.
— Hur kan ers höghet veta det, när ers höghet aldrig har varit därinne?
— Jag har ju sagt dig, att kammarjungfrun är mutad. Det är hon, som har sagt mig alltsammans.
— Det är ändå bra bekvämt att vara prins! Om jag hade velat ta reda på det där huset, så hade jag fått söka i oändlighet, och hvem vet om jag ändå hade lyckats?
— Du lofvar således att hjälpa mig?
— Brukar jag någonsin neka att uppfylla ers höghets önskningar? Men ni måste komma med och visa mig den rätta porten.
— Det behöfs inte. Vi göra en omväg under återfärden från jakten och passera porte Saint-Antoine. Då skall jag visa dig hvar det är.
— Ypperligt! Och hvad skall jag göra åt den där mannen, om han kommer?
— Ingenting annat än följa efter honom och ta reda på hvem han är.
