Den här sidan har korrekturlästs
— 5 —
Sid. | |
»Vi måste nödvändigt ha ett vildsvinshufvud» | 15 |
Jeanne knäföll framför en helgonbild | 19 |
De fem kamraterna bugade sig djupt för hertigen | 25 |
Bussy hade redan hoppat ur sadeln med värjan i hand | 29 |
Bussy kände ingenting vidare, tystnad och mörker sänkte sig öfver honom | 31 |
»Å, tack skall ni ha, godt folk!» sade han | 35 |
»Vill ni komma in i Louvren?» frågade jag | 41 |
»Hallå, ers höghet!» skrek Bussy | 44 |
»Vill ni, att jag skall skänka er min page?» | 51 |
»Seså, signor. Kungen vill det!" | 54 |
Saint-Luc förde handen mot pannen och drog en jämrande suck | 60 |
Kammartjänaren betäckte kungens ansikte med en mask | 62 |
Kungen tycktes vara stum af förskräckelse | 66 |
De eleganta hofmännen och de vackra damerna vandra barfota till Montmartre | 68—69 |
Chicot rusade hastigt upp på en stol | 77 |
Han sträckte ut sig i fåtöljen | 80 |
»Å, förlåt — förlåt mig, Herre!» sade Chicot, härmande kungens näsröst | 82 |
Se här hvad kungen såg genom nyckelhålet | 87 |
»Portarna till mitt paradis stängas nu för er» | 88 |
Mannen som bar lyktan, hade en bindel för ögonen | 93 |
»Så blef jag förd in i rummet där ni låg, herr grefve» | 96 |
Allt artade sig väl och såret höll på att läkas | 101 |
»Ursäkta, herr öfverhofjägmästare, men ni sitter här så ensam!» | 104 |
Bussy och hertigen slöto sig åter till jakten | 108—109 |
Hertigen tog Bussy med sig afsides | 110 |
Han öppnade porten och stängde den igen utan buller | 118 |
»Var lugn för att ni skall bli hämnad, madame!» | 121 |
Bussy föll på knä framför henne | 123 |
»Daphne var min favorit och brukade äta ur min hand» | 125 |
Han sänkte knifbladet i Daphnes hals | 127 |
»Jag tittade ut mellan gardinerna» | 131 |
»Ni är här hemma hos er, madame» | 134 |
Jag föll på knä invid den flammande brasan och läste | 140 |
Hon lyfte upp mig som ett barn och lämnade mig i grefvens armar | 142 |
Grefven lade hastigt sin hand öfver min mun | 144 |
»Jag såg en massa hus — det var Paris» | 148 |
»Har ni några underrättelser att ge mig, herr de Monsoreau?» | 151 |
Han hade doppat sina fingrar i vigvattnet | 155 |
»Måste ni resa bort?» sade jag förskräckt | 159 |
Gertrude såg att den ene af dem var Aurilly | 161 |
»Gertrude och jag buro er ända till Temples vallgraf» | 165 |
»Och ni är således hans hustru?» frågade han häftigt | 168 |
Kungen hade tagit plats längst in i åkdonet | 170 |
Kung Henri på resa till Fontainebleau | 172—173 |
»Gode, rättfärdige Gud!» | 175 |
Munkarna fortforo att strömma till från alla håll | 180 |
»Broder Gorenflot, superera på min minuter!» | 184 |
Gorenflot uttalade dopformuläret öfver kapunen | 186 |
»Ja, inte sant?» sade Chicot | 190 |
Så snart Chicot visade sitt genomstugna mynt, blef han genast insläppt | 194 |