Den här sidan har korrekturlästs
— 6 —
Sid. | |
»Mina bröder!» började han med Gorenflots snörflande stämma | 200 |
I samma ögonblick höjde sig en af korets golfplattor | 201 |
»Aha», tänkte Chicot, »det tycks som om skådespelet skulle ha två akter» | 204 |
Kardinalen tog kronan med bägge händerna och sänkte den öfver hertigens hufvud | 209 |
Hertigen tog pergamentsrullen, som Nicolas David räckte honom | 216 |
Chicot drog till sig stegen | 222 |
Madame de Saint-Luc lutade sig ömt intill sin man | 225 |
»Vänta! Vänta! Spring då inte, för tusan!» | 228 |
»Han gråter af glädje!» tänkte hon | 232 |
Baron de Méridor tog en trearmad silfverljusstake och gick uppför trappan | 239 |
»Nå, godt folk», ropade Bussy. »Ställ fort i ordning ett rum åt baronen» | 247 |
»Hon skrek till och sprang sin väg» | 249 |
Nu syntes ofvanför trappan en härlig uppenbarelse | 255 |
»Än jag då?» utbrast Bussy | 257 |
Broder Gorenflot började försiktigt undersöka den sofvandes fickor | 261 |
»Farväl, helige man!» | 265 |
Han satte sig vid vägkanten | 268 |
Han begaf sig till en träddunge med en hop stenar framför | 269 |
»Herr Chicot!» stammade munken förbluffad | 272 |
»Läs hvad som står öfver den där porten!» | 274 |
Gorenflot praktiserades upp på åsnans rygg | 277 |
»Kallar ni det här för en lustresa?» | 279 |
»Seså», sade han, då han modigt dunsade i marken | 281 |
Gorenflot kom gående med två sadlar på hufvudet | 287 |
Gorenflot gaf honom sin välsignelse | 289 |
Inom ett par minuter hade han gjort ett litet hål i väggen | 292 |
Munken stod mållös af förvåning | 295 |
Gondy satt på en stol vid den sjukes säng | 299 |
Gorenflot kom långsamt uppför trappan | 301 |
Advokaten tryckte skickligt sin tumme mot munkens strupe | 306 |
Chicot stod på tröskeln med dragen värja i handen | 307 |
Han rände sin värja tvärs igenom advokatens hals | 312 |
Med ögonen strålande af glädje genomläste Chicot dokumentet | 313 |
Han fann Gorenflot försänkt i bön | 315 |
De kungliga makarna knäböjde | 318 |
Hertigen visar Bussy öfverhofjägmästarens bref | 322 |
Chicot började ogeneradt äta och dricka | 325 |
»Ni glömmer den största af era kreditorer» | 328 |
Bussy sporrade ursinnigt sin häst | 331 |
»Förrädare!» utbrast hertigen | 335 |
»Och ni behåller er plats på Frankrikes tron, sire» | 339 |
Chicot blef plötsligt uppmärksam | 345 |
Hertigen af Guise inträdde i rådsalen med leende min | 348 |
Chicot öppnade sitt ena öga | 354 |
Hertigen tog kung Henris hand | 358 |
De båda bröderna omfamnade hvarandra | 359 |
Chicot lutade sig ned för att lyssna genom ett annat hål | 362 |
Massor af borgare strömmade till kyrkorna | 367 |
Chicot skrifver sitt namn på listan | 369 |
Gorenflot och hans åsna skräna på gatorna i Paris | 374 |