Den här sidan har korrekturlästs
— 155 —
— Samma kväll kom herr de Monsoreau, fortsatte Diana sin berättelse. Han började själf genast tala om det, som händt.
Han hade doppat sina fingrar i vigvattnet.
— Ni frågade mig, om det var er förbjudet att gå i kyrkan, sade han, och jag svarade att ni var fri att göra som ni ville, men att det vore klokast att låta bli. Ni förkastade mitt råd och gick i kyrkan äfven i dag. Af en olycklig slump hade hertigen af Anjou också begifvit sig dit, och han har sett er.
— Det är sant, herr grefve, men jag vet inte, om hertigen kände igen mig.
