Den här sidan har korrekturlästs
— 232 —
— Vår vän grefve de Bussy! upprepade Jeanne helt rörd.
— Ja visst — vår vän! sade Saint-Luc och skyndade nu lika ifrigt den kommande till mötes som han förut hade försökt att undfly honom.
“Han gråter af glädje!” tänkte hon.
— Saint-Luc! Jag misstog mig således inte, sade Bussy med sin klara stämma och stod i samma ögonblick framför de båda makarna. Er ödmjuke tjänare, madame, tillade han skrattande och räckte det funna armbandet till Jeanne.
— Kommer ni för att arrestera oss på kungens vägnar, herr de Bussy? frågade Jeanne småleende.
— Visst inte! Jag är inte tillräckligt god vän med hans majestät för att få dylika förtroendeuppdrag. Nej, jag fann ert armband i Cour-
