— 287 —
— Jag vet det ändå, jag vet det, svarade Gorenflot ifrigt. Jag tror, att det förvånar er?
— Vet du det verkligen?
— Ja, han reser till Avignon, därför att hans helighet påfven Gregorius XII har skickat dit en legat med oinskränkt fullmakt.
— Aha, jag förstår, sade Chicot. Och mulåsnorna?
— De ä’ alldeles uttröttade. Hästhandlaren har köpt dem och håller nu i sin tur på att sälja dem till fransiskanerna.
— Till hvilket pris?
— Femton dukater stycket.
— Hur ha ryttarna fortsatt sin färd?
— På hästar, som de ha köpt.
— Af hvem?
— Af en ryttmästare, som är här för att göra hästuppköp för sitt regemente.
— Du är då sannerligen en krona till karl, broder Gorenflot, utropade Chicot, jag har inte uppskattat dig till ditt fulla värde förrän nu.
Gorenflot bröstade sig.
— Fortsätt nu lika bra som du har börjat!
— Hvad skall jag då göra?
Chicot hoppade ur sadeln och kastade tygeln till munken.
— Tag de här mulåsnorna och bjud ut dem för tjugu dukater åt fransiskanerna. De måste ju ge dig företräde framför den andre.
— De ska’ bli så illa tvungna, förklarade Gorenflot. I annat fall anger jag dem för deras prior.
— Bravo, kamrat! Du artar dig allt bättre och bättre.
— Men hur ska’ vi sedan fortsätta vår färd? frågade Gorenflot.
— Till häst, min gubbe lilla!
— Det var som tusan! sade munken och ref sig betänksamt bakom örat.
— Bah! En så öfvad ryttare som du! sade Chicot.
— Prat! Litet tur bara! förklarade Gorenflot. Men hvar ska’ vi sedan träffas?
