— 295 —
— Hvad tar ni mig för? Tyst! Här kommer någon.
Gorenflot öppnade dörren och visade sig på tröskeln.
— Å, där ha vi ju den helige mannen! utbrast värden.
Han gick fram till munken och gjorde det hemliga tecknet. Gorenflot stod som förstenad af förskräckelse.
— Svara då, min bror, uppmanade Chicot, vår värd vet allt, och han är också med om det.
— Hvad är han med om? stammade Gorenflot.
— Den heliga Ligan, sade Bernouillet med låg röst.
— Förstår du nu, att du vågar ge s varstecknet? Gör det! sade Chicot.
Gorenflot — efterkom uppmaningen, och värdshusvärdens belåtenhet var fullständig.
— Men jag har fått löfte om att få Xeres, sade Gorenflot, ifrig att byta om samtalsämne.
— Xeres, Malaga och Alicante — allt slags vin som finns i min källare, står till er disposition, broder.
Gorenflot vände sina ögon från värden till Chicot och från Chicot upp mot höjden. Han förstod icke det ringaste af hvad som händt honom, men det var tydligt och klart, att han ansåg sin lycka både oerhörd och oförtjänt.
Tre dagar å rad drack han sig full. Först af Xeres, så af Malaga och slutligen af Alicante. Men efter dessa experiment förklarade han, att han ändå tyckte bäst om ett grundligt rus af Bourgogne.
Under de fyra dagar, då Gorenflot i fulla drag njöt af rusets behag, hade Chicot icke varit utom dörren. Han spionerade från morgon till kväll på advokaten Nicolas David. Värden trodde, att han höll sig inne
