Den här sidan har korrekturlästs
— 301 —
— Nåd, nåd, ädle beskyddare! tiggde munken och började vråla som en tjur.
— Tyst, ditt kadaver! sade Chicot. Betänk, att vår granne här bredvid ligger för döden!
— Ja, — ja visst — ja! sade Gorenflot med djupt sorgsen min.
Gorenflot kom långsamt uppför trappan.
— Hör på! Är du en kristen människa eller ej?
— Kristen! Visst är jag kristen! Det måtte då väl själfva påfven kunna intyga! Han sträckte båda armarna mot höjden och sjöng så fönsterrutorna skallrade:
Min kristendom
Har gjort mig from,
Förnöjd och oförfärad!
