— 302 —
— Tyst, tyst! sade Chicot och hotade munken med knuten hand. Om du är kristen, så kan du väl ej låta din broder dö utan bikt och absolution.
— Naturligtvis inte! Hvar är min broder? Jag vill höra hans bikt? Men först vill jag ha någonting att dricka, för jag är nära att dö af törst.
Chicot räckte honom en full vattenkruka, och Gorenflot tömde den nästan helt och hållet.
— Å, nu börjar jag se riktigt klart! förklarade munken och satte krukan ifrån sig på bordet.
— Nå, det var då väl det, sade Chicot, fast besluten att genast begagna sig af Gorenflots tillfälliga nykterhet.
— Säg mig nu hvem jag skall bikta, käre vän! uppmanade munken.
— Vår stackars granne, som ligger för döden.
— Ge honom litet mjöd att dricka, sade Gorenflot.
— Det vore nog inte så illa, men han är i större behof af andlig hjälp än af kroppslig. Du skall gå in till honom.
— Men tror ni att jag är beredd därtill, herr Chicot? frågade munken skyggt.
— Du? Jag har aldrig sett dig så from som just nu. Du skall med lätthet återföra honom på rätta vägen, om han har förirrat sig därifrån, och du skall skicka honom direkt till paradiset, om han söker vägen dit!
— Nå, då skall jag skynda mig!
— Vänta litet! Jag måste säga dig hur du skall gå till väga.
— Hvad för något? Tror ni inte att man vet det efter att ha varit munk i tjugu års tid!
— Jo, men det är inte bara din ämbetsplikt du skall sköta i dag, du måste också handla i öfverensstämmelse med min vilja, Om du det gör, så deponerar jag vid hemkomsten hundra dukater på Corne d'Abondance, och dem får du äta eller dricka upp, efter behag.
— Jag tycker bäst om att både äta och dricka.
— Nå — du har dina hundra dukater gifna, om du biktar den sjuke rojalisten.
— Det skall jag, så sant jag lefver. Men hur skall jag behandla honom?
— Hör noga på! Din munkdräkt förlänar dig stor myndighet — du talar i himlens och konungens namn. Och du måste genom din vältalighet förmå den sjuke att lämna dig ett papper, som han nyss har fått från Avignon.
— Hvad skall det tjäna till?
Chicot gaf munken ett medlidsamt ögonkast.
— Att förskaffa oss tusen livres, ditt fån, svarade han.
