— 312 —
De båda motståndarne voro ungefär lika starkt byggda. Advokaten, som icke hade följt Chicots uppmaning att kläda sig, liknade i sin lätta skjorta en smidig, slingrande orm, och hans värja fördes med den största snabbhet. Men Chicot var en svår motståndare; genom att dagligen öfva sig mot kungen hade han blifvit en af landets skickligaste fäktare, och då han nu inskränkte sig till försvar, var det omöjligt för David att träffa annat än hans vapen.
Advokaten tog ett steg tillbaka.
— Aha! Ni börjar att förstå mig bättre nu, eller hur? sade Chicot. Jag frågar ännu en gång: vill ni ge mig papperet?
David störtade på nytt emot Chicot och anföll honom ännu häftigare än förut. Chicot åtnöjde sig fortfarande med att parera, och denna strid slutade liksom den första med att advokaten måste dra sig tillbaka.
— Nu är det min tur, förklarade Chicot.
Han tog ett steg framåt och efter en kort, men häftig kamp gjorde han ett våldsamt utfall mot Nicolas och rände sin värja tvärs igenom advokatens hals.
— Det var just den stöten jag nyss nämnde, förklarade han.
David svarade ej. Han föll omkull framför Chicot, och litet tjockt blod trängde ut ur hans mun.
