— 13 —
— Det är Rémy, svarade denne, som utan ringaste förvirring steg in i rummet.
— Och hvem är Rémy? — frågade hertigen.
— Doktor Rémy, grefvens läkare, — upplyste den unge kirurgen.
— Och min verklige vän, — tillade Bussy.
— Å, är det så? — sade hertigen sårad.
— Du hörde kanske hvad hans höghet önskar? — sade Bussy och satte sig upp.
— Ja! Men ni kommer inte att gå ut i afton, — förklarade Rémy.
— Hvarför det? — utbrast hertigen.
— Därför att det är för kallt, ers höghet.
— För kallt? — upprepade hertigen, på det högsta förvånad öfver att man vågade sätta sig emot hans önskan,
— Ja, alldeles för kallt. Och då jag står i ansvar för grefve de Bussys hälsa, så måste jag förbjuda honom att gå ut.
Bussy tycktes emellertid göra min af att vilja stiga upp, men Rémy fattade hans hand och tryckte den betydelsefullt.
— Godt! — sade hertigen. — Om han riskerar sin hälsa genom att gå ut, så bör han naturligtvis stanna inne.
Hans höghet gick ytterst förargad ett par steg mot dörren.
Bussy rörde sig ej.
Hertigen vände om fram till sängen igen.
— Det är således afgjordt, att du ej vill riskera en promenad med mig? — sade han.
— Ers höghet — doktorn har ju förbjudit det!
— Du borde skicka efter Miron! Han är en skicklig läkare.
— Jag sätter mera värde på vänskap än på ovanlig lärdom hos min läkare, — förklarade Bussy.
— Farväl då!
— Farväl, ers höghet!
Hertigen aflägsnade sig mycket bullersamt.
Han var knappt utom hotellets port förrän Rémy, som genom fönstret betraktat hans affärd, skyndade fram till Bussy.
— Vill herr grefven vara så god och stiga upp genast!
— Hvarför det?
— För att göra en promenad med mig! Det är alldeles för varmt härinne.
— Men du sade nyss till hertigen, att det är för kallt ute?
— Temperaturen har växlat sedan han gick!
— Och du säger således?
— Att friska luften bestämdt skall göra er godt, — svarade Rémy.
— Det kan jag omöjligt begripa! — förklarade Bussy.
— Ni förstår er nog lika litet på dekokterna, som jag ordinerar,
