— 43 —
mig på annat sätt, som ni nu vill rädda mig? Ni är ju varmt fästad vid kungen, och hans majestät tycker inte om mig!
— Herr grefve, svarade Chicot med en bugning, jag vill rädda er för att ni skall gå fri! Sedan må ni tänka hvad ni vill om min handling.
— Men hur skall jag förstå ett sådant öfvermått af välvilja?
— Har ni glömt, att jag begärt belöning för den tjänst jag gör er?
— Det var så sant! Och jag lofvar, att er begäran skall beviljas.
— Och ni skall en gång i er tur göra hvad jag ber er om?
— Såvida det är möjligt att utföra — ja! Jag svär det vid min ära!
— Godt! Det är nog. Stig nu till häst och försvinn! Jag skall gå med arresteringsordern till vederbörande.
— Ni skulle således inte arrestera mig?
— Hvad tar ni mig för, herr de Bussy? Jag är adelsman.
— Men på detta sätt öfverger jag min herre hertigen.
— Det behöfver inte oroa er, ty han har svikit er förut.
— Ni är en sannskyldig adelsman, herr Chicot!
— Det vet jag!
Bussy ropade på doktor Rémy.
Denne hade varit nog klok att lyssna på samtalet. Han kom genast in.
— Våra hästar! Genast, Rémy! utbrast Bussy.
— De ä' sadlade! svarade Rémy lugnt.
— En ung man med synnerligt godt förstånd! förklarade Chicot.
— Det vet jag! svarade Rémy med samma lugn som förut.
Chicot och han bugade sig för hvarandra.
Bussy rafsade tillsammans några rullar guldmynt, som han stoppade i sina och Rémys fickor.
Därefter tackade han Chicot ännu en gång, bugade sig för honom och ämnade lämna rummet.
— Tillåt mig att närvara vid er affärd, herr Bussy! sade Chicot.
Och han följde Bussy och Rémy ned till stallgården, där två sadlade hästar höllos i beredskap af Bussys page.
— Hvart resa vi? frågade Rémy, i det han vårdslöst tog tygeln i hand.
— Jag vet inte ännu … svarade Bussy tveksamt.
— Hvad säger ni om Normandie, herr de Bussy? frågade Chicot, under det att han mönstrade hästarna med kännaremin.
— Nej, det ligger för nära, svarade Bussy.
— Nå, men Flandern? fortsatte Chicot.
— Det är för långt.
— Jag tror det blir bäst, att ni beslutar er för Anjou, herr grefve, sade Rémy. Det ligger lagom långt bort, eller hur?
