Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/448

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 44 —

— Låt gå för Anjou! sade Bussy rodnande.

— Ni har således gjort ert val och ni reser …

— Genast!

— Jag lägger min vördnad för edra fötter! Tänk på mig i edra böner!

Den sannskyldige adelsmannen gick sin väg allvarlig och majestätisk.

— Det tycks vara ödets vilja! sade Rémy.

— Låt oss skynda! utbrast Bussy. Kanske vi kunna hinna upp henne.

“Jag lägger min vördnad för edra fötter”

— Om ni kommer ödet till hjälp så där, — sade Rémy, — så beröfvar ni det ju all förtjänst. —

De sporrade sina hästar och satte af i galopp.