Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/466

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 62 —

tillade han med gäckande ton, i det han räckte pennan till hertigen af Guise:

— Nu är det er tur, min käre kusin!

Han visade med pekfingret hvar namnet skulle stå.

— Skrif där, — sade han — under mitt namn. Och lämna sedan pennan till kardinalen och herr de Mayenne.

Men hertigen af Mayenne var redan nedanför trappan och kardinalen hade smugit sig in i ett sidorum.

Då kungen såg, att de voro försvunna, sade han:

— Så låt dokumentet gå vidare till öfverhofjägmästaren.

Hertigen skref under och räckte pennan till herr de Monsoreau.

Hertigen skref under, räckte pennan till herr de Monsoreau och ville sedan aflägsna sig.

— Vänta! — sade Henri i befallande ton.

Quélus tog pennan efter öfverhofjägmästaren, och nu underskrefs dokumentet först af alla närvarande adelsmän och därefter af samtliga