Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/468

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 64 —

— De tro väl, att det skall regna pengar öfver dem, som det fordom regnade manna i öknen! hviskade Chicot på kungens andra sida.

Henri fördes i triumf tillbaka till sin enskilda våning. Midt i kortegen gick Chicot, fortfarande spelande smädarens roll.

Den envishet, hvarmed narren påminde dagens halfgud om, att han endast var en människa, gjorde ett så starkt intryck på Henri III, att han afskedade hela sin uppvaktning för att bli ensam med Chicot.

— Aldrig är ni nöjd, mäster Chicot, — sade kungen, då dörren stängts efter de öfriga, — och det börjar bli en smula tröttsamt. Jag begär visst inga artigheter af dig, bara litet sundt förnuft!

— Det gör du rätt i, Henri, — sade Chicot, för det är det, du mest behöfver!

— Du får väl åtminstone medge, att kuppen utfördes förträffligt?

— Det är just det jag inte vill medge.

— Du är afundsjuk, herr narrkung af Frankrike!

— Gud bevare mig! Jag skulle nog välja mina förtroendemän bättre än så!

— Du är odräglig med din egenkärlek! Svara mig nu: är jag härskare öfver Ligan eller ej?

— Det är du nog. Men men …

— Hvad för men?

— Du är inte längre härskare öfver Frankrike.

— Och hvem skulle då vara det? —

— Alla andra utom du, Henri! Först och främst din bror.

— Min bror! Hvem talar du om?

— För tusan! Om hertigen af Anjou, förstås!

— Som jag håller fången?

— Ja! Ty han må vara aldrig så mycket fången, så är han i alla fall smord till kung och det är inte du.

— Och hvem skulle ha smort honom?

— Kardinalen af Guise. Du kan verkligen skryta med din polis, Henri! Man smörjer en annan till kung inför trettiotre vittnen här i Paris i kyrkan Sainte-Geneviève, och du har ingen aning om det.

— Men hur kan du veta det?

— Jag vet det alldeles säkert.

— Och hur kan du veta, att jag inte vet det?

— Därför att din polis sorterar under herr de Morvilliers, och jag sköter våra polisärenden själf.

Kungen rynkade ögonbrynen.

— Om vi nu ska' räkna Frankrikes kungar och lämna Henri af Valois å sido, så ha vi således först François af Anjou. Vidare ha vi — Chicot låtsade söka i sitt minne ja, så ha vi hertigen af Guise.