— 66 —
Då Henri fick se det påfliga sigillet under legatens påskrift och tog del af dokumentets innehåll, bleknade han.
— Nå, hvad säger du om det där egentligen, Henri? frågade Chicot. — De franska liljorna ställas allt i skuggan, eller hur? Och de lothringska trastarna tyckas vilja flyga lika högt som Cesars örnar! Du måste akta dig för dem, min son!
— Hvar har du kommit öfver den här stamtaflan?
— Med sådana småsaker bryr jag inte min hjärna! Den kom till mig af sig själf.
— Men hvar var den förut?
— Under en advokats hufvudkudde.
— Hvad hette advokaten?
— Mäster Nicolas David.
— Och hvar var han?
— I Lyon.
— Nå, hvem tog dokumentet under den där advokatens hufvudkudde i Lyon?
— En af mina goda vänner.
— Hvad har den vännen för befattning?
— Han predikar.
— Det är således en munk?
— Just så.
— Och hvad heter han?
— Gorenflot.
— Hvad säger du? — utbrast Henri. Den uslingen, som höll det upproriska talet i Sainte-Geneviève och skymfade mitt namn i går på stadens gator?
— Kommer du ihåg historien om Brutus? Han ställde sig galen och …
— Din munk skulle således vara en slug politiker?
— Ni har väl också hört talas om Macchiavellia?
— Och han tog således pergamentet?
— Ja, han tog det med våld.
— Han är således en tapper man?
— Tapper som själfva Bayard!
