— 72 —
— Sire, — sade Quélus med sänkt röst, det är långt ifrån klokt, att ers majestät blir ensam med två fiender!
— Jag tar Aurilly med oss, hviskade Maugiron i kungens andra öra.
De båda adelsmännen togo Aurilly med sig ut, ehuru han var färdig att dö af nyfikenhet och oro.
— Och nu äro vi ensamma, sade Henri.
— Jag har otåligt afvaktat detta ögonblick, sire!
— Det har äfven jag. Jaså, min värde herr bror — ni ville således åt min krona? Ni ville använda Ligan som ett medel att nå min tron? Och ni lät smörja er till kung i en aflägsen kyrka här i Paris, för att när som helst kunna framträda för folket glänsande af den heliga oljan!
— Ack! suckade hertig François, som mer och mer kände sig tyngd af kungens vrede, — ers majestät låter mig ju inte få säga ett ord.
— Hvad skulle det tjäna till? sade Henri. — För att ni skulle komma med lögner eller säga mig saker, som jag vet förut? Naturligtvis skulle vi ljuga — ty att erkänna hvad ni har gjort vore ju detsamma som att erkänna, att ni har förtjänat döden. Ni skulle således ljuga — och den skammen vill jag bespara er.
— Min bror, sade François förkrossad, — kommer ni endast för att öfverhopa mig med skymford?
— Såå? Det skulle således vara jag som ljuger — nåväl, jag begär inte bättre än att bli öfverbevisad därom. Tala! Tala! Bevisa, att ni inte är landsförrädare och på samma gång en oskicklig fåne.
— Jag förstår inte hvad ers majestät menar! Ni talar i gåtor, sire.
— Nå, så vill jag ge förklaring på mina ord! utbrast kungen med hånfull, vibrerande stämma, — Ni har konspirerat mot mig, såsom ni förr i tiden konspirerade mot min bror Charles. Då hade ni kungen af Navarra till hjälp, nu har ni haft hertigen af Guise. Jag beundrar edra vackra planer, de ge er en framstående plats bland historiens usurpatörer. Förra gången krälade ni mot målet som en orm, den här gången ville ni bitas som ett lejon. Ni har således gått framåt! Efter smygande trolöshet kommer öppet våld — efter giftet kommer värjan!
— Giftet! Hvad menar ni, sire? utbrast hertig François blek af vrede och med flammande ögon. — Hvilket gift?
— Det gift, med hvilket du mördade vår bror Charles! dundrade kungen. — Det gift, som du också hade bestämt åt din bundsförvant Henri af Navarra! Jag känner till det giftet, vår mor har ju användt det så många gånger! Och detta är troligen anledningen
