Sida:Diana 1904.djvu/483

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 79 —

Hertigens vaktare öppnade dörren, på glänt, för att se efter, hvad som var orsaken till det förskräckliga bullret. Men när de sågo, att det endast var hertigen som förströdde sig med att slå sönder stolar och bord, stängde de helt lugnt igen dörren, hvilket ingalunda stillade hans vrede.

Han hade just slagit sönder en stol, då ett kraschande ljud hördes från fönstret — och i samma stund kände hertigen en skarp smärta i sin ena höft.

Hans första tanke var att han var sårad af ett skott, som blifvit affyradt på kungens befallning.

— Fege, förrädiske mördare! Du har låtit skjuta mig — hjälp — jag dör!

Han sjönk ned på mattan.

Men när han föll, träffade hans hand ett mycket hårdt och ojämnt föremål, betydligt större än en bösskula.

— En sten! utbrast han. — Det var således inte ett skott? Men jag tyckte ju, att jag hörde smällen.

Han sträckte på det träffade benet. Smärtan var visserligen ganska stor, men ingenting var brutet. Han kunde obehindradt röra benet hur som helst.

Han tog stenen och betraktade den närmare.

Projektilen hade blifvit slungad med så oerhörd kraft, att den hade genomborrat rutan utan att splittra den.

Och stenen tycktes vara inlindad i papper.

Nu började hertigens tankar gå i en annan riktning.

Var det möjligt, att stenen hade kastats af en vän och icke af en fiende?

Hertigens panna fuktades — hoppet har sin ångest såväl som förskräckelsen.

Han gick fram till ljuset.

Stenen var verkligen omlindad med papper, som fasthölls af ett konstrikt sammanknutet silkessnöre. Och detta papper hade naturligtvis mildrat slaget, som hertigen hade fått.

Att slita bort snöret, vika upp papperet och betrakta det noga var ett ögonblicks verk för hertig François. Han hade nu återvunnit hela sin själsnärvaro.

— Ett bref! mumlade han och kastade en lurande blick omkring sig.

Därefter läste han:

»Är ni trött på er fångenskap? Längtar ni efter frihet och frisk luft? Gå då in i kabinettet, där drottningen af Navarra höll er stackars vän La Mole gömd — öppna skåpet och undersök dess botten. Där finns en dubbelbotten, som kan skjutas undan, och under den ligger en