— 31 —
tillbaka. Maugiron hade lyft upp Quélus och höll honom i sina armar. Bussy bröt af Quélus’ värja genom att trampa på den och rispade upp d'Épernons underarm med värjspetsen. För ett ögonblick stod Bussy där som segrare. Men Quélus hade nu återfått medvetandet och Schomberg trädde åter i de stridandes led, oaktadt sitt sår — återigen blixtrade fyra värjor mot Bussy och han kände sig förlorad på nytt. Han samlade hela sin styrka för att bereda sig en reträtt och drog sig steg för steg tillbaka mot muren. Kallsvetten på hans panna, den dofva ringningen i hans öron och den pinsamma, blodröda dimman, som lade sig öfver hans ögon, vittnade om att det var slut med hans krafter. Hans värja lydde icke längre hans orediga tankars maning … Bussy famlade efter muren med vänstra handen, kände att han hade den tätt bakom sig och fann svalkan af densamma välgörande. Men till hans stora förvåning gaf muren vika. Han hade råkat på en port, som endast var tillskjuten.
Nu fattade Bussy nytt hopp och försökte samla hela sin kraft i det afgörande ögonblicket. Under ett par sekunder voro hans värjhugg så snabba och våldsamma, att alla de andras vapen drogos tillbaka eller sänktes inför honom. Därpå gled han hastigt in genom porten, vände sig om och gaf den en väldig knuff med ena axeln — låset smällde igen. Striden var slut och Bussy var räddad — Bussy hade segrat, ty han var utan fara.
Nästan yr af glädje betraktade han genom det lilla gallret i porten sina fienders bleka ansikten. Han hörde dem anfalla porten med ursinniga värjstötar, han hörde deras ursinniga skrik och rasande utmaningar. Men plötsligt tyckte han att
