— 114 —
— Må så vara!
— Hvad har du gjort för att hjälpa mig ur klämman?
— Det ser ju ers höghet, svarade Bussy.
— Nej, det ser jag visst inte.
— Jag har ju rest till Anjou!
— Det vill säga, att du gaf dig i väg från alltsammans.
— Ja, ty det var också till nytta för er.
— Men skulle du inte ha kunnat stanna i närheten af Paris? Det förefaller mig, som om du skulle ha varit mig till större nytta i Montmartre än i Angers.
— Det är inte min åsikt; ers höghet. Jag ville hellre till Anjou.
— Det där är ju bara en nyck och ingenting annat!
— Visst inte! Det var min afsikt att värfva anhängare åt er.
— Det var en annan sak! Nå, hvad har du uträttat?
— Det skall jag säga ers höghet i morgon! Nu måste jag gå.
— Hvarför det?
— För att träffa en af ortens mest inflytelserika män.
— Nå, det låter höra sig! Så gå då, Bussy, men var för all del försiktig!
— Hvad behöfs det? Här måtte vi väl ha makten i händerna.
— Akta dig i alla fall! Har du företagit någonting af större vikt?
