— 115 —
— Hur kan ers höghet tro det? Jag har ju bara varit här i två dagar.
— Men du har hållit dig väl gömd?
— Ja, det tror jag det! Har inte ers höghet gifvit akt på min dräkt? Har ers höghet någonsin förr sett mig i kanelbrun jacka? Och det är bara för ers höghets skull, jag har styrt ut mig så här osmakligt.
— Hvar bor du?
— Mitt val af bostad är ytterligare ett bevis på min hängifvenhet för min furste. Jag bor — jag bor i en liten håla nära stadsmuren med uppgång åt strömmen till. Men ers höghet måste nu också upplysa mig om ett par saker. Hur kom ni ut ur Louvren? Och hur kom det sig, att jag träffade er på stora landsvägen med en störtad häst under er och herr d'Aubigné bredvid er?
— Därför, att jag har vänner, svarade hertigen.
— Vänner? upprepade Bussy misstroget.
— Ja, vänner, som du inte känner till.
— Godt, hvad är det för vänner?
— Kungen af Navarra — och herr d'Aubigné, som du träffade i mitt sällskap.
— Kungen af Navarra! Nåja, det är sant — ni ha ju konspirerat tillsammans?
— Jag har aldrig konspirerat, herr de Bussy.
— Naturligtvis inte. Det visste nog herrar La Mole och Coconnas!
— La Mole hade begått ett helt annat brott än det, för hvilket man trodde att han ljöt döden, sade hertigen med mörk min.
— Nå, vi låta herr La Mole hvila i tro — så mycket hellre, som vi säkert inte skulle kunna enas om våra åsikter i det fallet. Men hur kom ers höghet ut ur Louvren?
— Genom ett fönster.
— Hvilket fönster?
— Fönstret i mitt sofrum.
— Aha! Visste ers höghet om repstegen?
— Hvilken repstege?
— Den, som låg i skåpet i kabinettet.
— Du tycks också ha vetat om det? sade hertigen bleknande.
— Ja, ers höghet vet, att jag förr i tiden ofta nog haft den äran att vara gäst i det rummet.
— Medan min syster Margot bodde där, kan jag förstå. Och du brukade gå in genom fönstret?
— Samma väg, som ni nu gick ut — ja! Det förvånar mig bara, att ni kunde finna stegen.
— Jag fann den inte utan anvisning.
— Och hvem gaf er den?
