— 200 —
Man har exempel på att bataljer, som redan ha varit till tre fjärdedelar förlorade, vunnits som genom ett enda vindkast och vice versa — så till exempel Marengo och Waterloo!
Ett sandkorn kan förändra de kraftigaste maskineriers gång.
Bussy befann sig, som vi ha förstått, i en hemlig gång, som mynnade ut i hertigens alkov på ett sätt som gjorde, att endast hertigen kunde se honom, då han stack fram hufvudet genom en remna i väggbonaden, för att uppmuntra sin herre då det behöfdes.
Han ville naturligtvis till hvarje pris ha krig — han ville stanna kvar i Anjou så länge herr de Monsoreau uppehöll sig där, han ville öfvervaka den äkta mannen och besöka hans hustru i smyg.
Denna ytterligt enkla enskilda politik framkallade nu emellertid de svåraste komplikationer i fråga om Frankrikes — små orsaker, stora verkningar!
Ty med den allra största ifver försökte Bussy att genom blinkningar, ryckningar af ögonbrynen och ursinniga miner och gester förmå hertigen till ståndaktighet och obeveklighet.
Hertigen var rädd för Bussy, och lät den unge adelsmannen drifva honom hvart han ville. Och François af Anjou hade väl aldrig visat en större blodtörst än nu i denna stund.
Änkedrottningen kände sig således slagen på alla punkter och tänkte endast på att göra en anständig reträtt, då en liten tillfällighet, nästan lika oväntad som hertigens obeveklighet, kom till hennes hjälp. Bussy kände, att någon drog bakifrån i hans kappa.
Ifrig att icke förlora ett enda ord af det pågående samtalet, förde han, utan att vända sig om, handen bakom sig och fick tag i en handled med tillhörande arm, axel och manlig gestalt.
Nu märkte han, att det var mödan värdt att vända sig om, och han gjorde det.
Mannen bakom honom var doktor Rémy.
Bussy ville säga någonting, men Rémy gaf honom ett tecken att vara tyst och drog honom med sig in i närmaste rum.
— Hvad är det, Rémy? frågade nu grefven otåligt. Hvarför stör du mig i ett så viktigt ögonblick?
— Det har kommit ett bref, sade Rémy sakta,
— Guds död! Och för ett bref drar du mig bort från ett så viktigt samtal som det, hvari jag nyss var inbegripen!
Men Rémy lät sig icke förbluffa.
— Det kan vara skillnad på bref och bref, sade han.
— Ja, naturligtvis! Nå, hvarifrån är det här?
— Från Méridor.
— Å — från Méridor! Tack, min käre Rémy — tack!
— Det vår således inte orätt af mig, att jag störde?
