— 210 —
Vägen genom skogen var ingen allfarväg, där färdades ingen fram utan särskild afsikt. Monsoreaus fråga var således berättigad.
— Hur kan ni befinna er här? upprepade Monsoreau. Misstron tycktes stärka hans krafter.
— Därför att jag en mil härifrån mötte herr de Saint-Luc, svarade Rémy.
— Jaså — min mördare, stammade Monsoreau, bleknande ännu mer af vrede och smärta.
— Och han sade till mig: Rid in i skogen, Rémy! Följ den där gångstigen och vid slutet af den — invid parkmuren vid Méridor — skall ni finna en död.
— En död! upprepade Monsoreau.
— Ja, han trodde väl det! sade Rémy. Och det är ju inte värdt att förarga sig på honom, för att han misstog sig. Nåväl — jag kom, jag fick se er, och…
— Och nu skall ni säga mig öppet och ärligt — kom ihåg, att ni talar till en man, som kan bära sanningen — är mitt sår dödligt?
— Det är kvistig fråga, förklarade Rémy, men jag skall bjuda till att besvara den, sedan jag har undersökt er.
Läkarens plikt hade således vunnit seger öfver vänskapen.
Rémy gick fram till Monsoreau och tog varsamt af honom kappan, jackan och skjortan.
Saint-Lucs värja hade trängt in strax nedanför högra bröstvårtan, mellan sjätte och sjunde refbenet.
— Hm! sade Rémy, gör det mycket ondt?
— Inte i bröstet, men i ryggen.
— Låt se, sade Rémy, hvar i ryggen?
— Nedanför skulderbladet.
— Värjan måste ha stött emot ett ben, eftersom det gör ondt.
Han undersökte noga det ställe, där grefven påstod sig känna svårare smärtor.
— Nej, förklarade han därefter, jag misstog mig. Värjan har inte stött emot någonting alls, den har gått rakt igenom köttet. En utmärkt vacker stöt! Det är verkligen ett nöje att vårda dem, som herr de Saint-Luc har gjort till patienter. Man kan se dagen rätt igenom er herr grefve!
Monsoreau svimmade, men hans svaghet tycktes icke oroa doktor Rémy. Han fortsatte sin undersökning och kom till den slutsatsen, att det endast var en tidsfråga, när grefvinnan Dianas änkestånd skulle ta sin början.
Just då färgades den sårades läppar af en rödaktig vätska.
Rémy drog hastigt upp ett instrumentbestick ur sin ficka och tog
