Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/622

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 218 —

Det gjorde alltför ondt i hans hjärta att se denna skatt, som han nu hade förlorat för andra gången, i hennes rättmätige ägares närhet.

— Och ni, herr de Bussy, sade herr de Monsoreau, det gläder mig att ni kommer med hans höghet! Jag tackar er af allt hjärta — jag har er så godt som att tacka för mitt lif.

På båren låg herr de Monsoreau med ögonen lysande af feber.

— Hvad säger ni, herr grefve — mig? stammade den unge ädlingen, som ej kunde tro annat än att Monsoreau ville drifva gäck med honom.

— Nåja, visserligen på ett indirekt sätt, det förstås, men min tacksamhet är inte mindre för det, förklarade öfverhofjägmästaren. Här ser