Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/649

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 245 —

att du håller mig kär. Om jag endast, när solen sjunker och den blåa dimman stiger upp öfver slätten, får se dig sända mig en aftonkyss, så skall jag känna mig lycklig — å, så lycklig!

— Ack, fortsätt att tala, min älskade Diana! Du vet icke själf, huru harmonisk din ljufva stämma är!

De båda älskande glömde hela den öfriga världen.

— Och då vi färdas under natten — hvilket vi ofta komma att göra, därför att Rémy har sagt honom, att den friska nattluften är välgörande för hans blessyr — skall jag emellanåt stanna efter. Och då får jag trycka dig i mina armar som nu, eller åtminstone med en varm