— 265 —
— Jag söker er, herr de Quélus, sade han.
Quélus bugade sig.
Schomberg vände sig nu mot ett annat håll.
— Jag har den äran att presentera för er herr Louis de Maugiron!
Bugningar å ömse sidor.
— Jag söker er, herr de Maugiron, sade Saint-Luc.
Samma ceremoni genomgicks därefter lika långsamt och omständligt med d'Épernon.
Hvarefter Schomberg till sist presenterade sig själf enligt samma ceremoniel.
När presentationen var öfver, satte sig de fyra vännerna. Saint-Luc förblef stående.
— Herr grefve! sade Saint-Luc till Quélus, ni har förolämpat grefve Louis de Clermont d'Amboise, herre till Bussy! Han sänder er sin vördsammaste hälsning och utmanar er till tvekamp hvilken dag, plats och stund, som ni behagar bestämma och med hvilka vapen ni behagar välja — tvekamp på lif och död! Antar ni denna utmaning?
— Ja, svarade Quélus lugnt. Grefve de Bussy gör mig mycken ära genom att sända mig den!
— Hvilken dag?
— Det är mig likgiltigt. Hellre i morgon än i öfvermorgon, hellre i öfvermorgon än efteråt.
— Hvilken tid?
— På morgonen.
— Hvilka vapen?
— Värja och dolk, om dessa vapen konvenera herr de Bussy.
Saint-Luc bugade sig.
— Hvarje er bestämmelse i detta afseende är en lag för herr de Bussy.
Saint-Luc vände sig därefter till Maugiron, som gaf samma svar, och sedan i tur och ordning till de andra.
— Men en sak ha vi inte tänkt på, sade Schomberg, som i sin egenskap af värd erhöll utmaningen sist.
— Hvad då? frågade Saint-Luc.
— Jo, om det nu skulle behaga oss — slumpen har ibland sina löjliga infall — om det skulle behaga oss alla fyra att välja samma dag och stund, så kunde herr de Bussy råka i tämligen stor förlägenhet.
Saint-Luc bugade sig med sitt förbindligaste småleende på läpparna.
— Naturligtvis skulle han det, hvem skulle inte känna sig förlägen inför fyra så tappra män som ni, mina herrar? Men han har sagt mig, att den situation, ni nämnde, inte vore så alldeles ny för honom, därför att han redan förut en gång råkat ut för samma sak — vid palais des Tournelles.
